Träsket

Träsket börjar som en lokalhistoria, i stil med Per Wästbergs Kring Johannes. Därefter tar olika fiktiva historier över: ett tag är det en 1700-talsdeckare, eller en mer Lovecraft-inspirerad spökhistoria, ibland är det också en dagbok. Som om bokens författare sökte en perfekt form som kunde inkorporera alla hans idéer och infall. Eller var det de olika textbitarna som sökte sin författare? Den tanken föresvävade honom också. Han var bara ett kärl, ett tomt rör. Det var ändå som om denna berättelse var hans liv. Men också en svanesång, ett testamente nerskrivet under ett antal febriga dygn. Träskets historia smälte hur som helst samman med hans liv.

Jag tog mig in i lägenheten via balkongdörren. Första två dagarna låg jag gömd bakom några boktravar i det som en gång antagligen varit vardagsrummet. Sedan började jag undersöka lägenheten. Där fanns nästan inga spår av ett vanligt liv. De fåtal möbler som fanns kvar var helt täckta av böcker. Det gick att skymta en stol någonstans. Jag såg ett bord, men ingen säng, inga prydnadsföremål. Däremot pappershögar, tidskrifter, tidningar. En hoprullad madrass låg i arbetsrummet. Jag kallar rummet så för att där fanns en dator och en liten bordsyta för anteckningar. Det fanns gångar mellan boktravarna. De slingrade fram som gator och gränder i en medeltida stad. Jag gav namn åt de olika rummen beroende på vissa fynd som jag hittade under mina undersökningar. Det kunde ta mig flera timmar, ibland en dag att gå från ett rum till ett annat. Mina promenader i lägenheten liknade närmast långväga resor.

Författaren och filmaren Kristian Petri (f.1956) reser i sina böcker ofta i andras fotspår. Denna gång uppehåller han sig på en och samma plats, i kvarteren kring Träsket, den mytiska insjö i Stockholm varifrån en bäck en gång löpte längs dagens Birger Jarlsgatan ner mot Nybrokajen. Spåren han följer är hans egna.

Träsket är en gåtfull berättelse på temat bibliomani, med en egensinnig blandning av lokalhistoria och fiktiv biografi: en hemkomst till uttrycket i novellsamlingarna Den stulna novellen (1996) och Nattboken (1999).