Huvuden som övergår i landskap

När ett landskap fotograferas från mycket hög höjd blir saker synliga som det är omöjligt att upptäcka från marken. Sådana fotografier är magiska. Ett slags röntgenbilder som visar hur en främmande form långsamt börjar avteckna sig under landskapets plöjda eller gräsbevuxna hud.

”Huvuden som övergår i landskap” är ett annat sätt att förtäta samma känsla. Erland Brand uttalade de orden i ett samtal 1961 och komprimerade i ett enda poetiskt fragment grundelementen i sin vision. En vision där människan och landskapet rör sig som en gemensam kropp genom tiden.

Det är en uråldrig esoterisk föreställning som leder tanken till Robert Smithson, den amerikanske skulptören, som inte heller drog en tydlig gräns mellan mentala och geologiska processer. Smithson drömde sig tillbaka till en gryningsvärld där materia och medvetande inte var separerade utan ett enda kosmiskt flöde. När han lät asfalt rinna nedför en brant var det för att uppfånga ett meddelande från jordens inre. Den framtid Smithson såg i asfalten pekade mot alltings gradvisa utmattning och försvinnande. Sommaren 1973, den 20 juli, omkommer den unge amerikanen i en flygkrasch.

Var befinner sig Erland Brand i den stunden? Kanske ligger han på en klippa i Bohuslän och kisar in i solen. Öarna lyfter och svävar ovanför horisonten. De liknar ögonspringorna i ett gigantiskt huvud som långsamt höjer sig ur havet. Han ser allting för första gången och han vill inte att det skall sluta. Pennan i hans hand följer molnens mjuka rörelser och klippornas nät av sprickor. Den lämnar aldrig pappret utan drivs vidare och vidare in i ett alltmera maniskt växlande. Han gör sig till ett med denna obönhörliga framfart. Han ger sig hän. Han vill stanna kvar i denna rörelse för alltid.

”Svarta linjer dyker upp från ingenstans. De täcker vita pappersark till synes bortom all kontroll. De svävar osammanhängande i ett tomrum eller möter varandra. Tillsammans modellerar de fram former som är både abstrakta och föreställande på en gång. Perspektiven är svindlande, variationerna oändliga.

(…) Sida efter sida möter man ett konstnärskap som visar det gränslösa i en punkt, i en linje och i ett universum.”

Joanna Persman, Svenska Dagbladet

Läs recenssion här

Utställning på Göteborgs Konstmuseum 31 januari – 1 mars: Med anledning av Erland Brands bokrelease av ”Huvuden som övergår i landskap” visas ett 20-tal tuschteckningar i konstmuseets entré. Boken innehåller tvåhundra tuschteckningar tillkomna från 1950-talets mitt t.o.m. 2007.