Drömmakaren sade

Författarens översättning till svenska av Drømmemakaren sa (Gyldendal Norsk Forlag, Oslo 2004). Drömmakaren sade fortsätter den språngvisa och intuitiva poesi Vold inledde med samlingen Tolv meditationer (Rönnells Antikvariat 2003), som även översatts till engelska och tyska.

Jan Erik Vold har alltid pendlat mellan ytterligheterna, han har levererat resonemangsdikter och skillingtryck långa som Hornsgatan eller hårt slipade kristaller på fyra rader, allt i en böljegång över decennierna. Inte heller här förnekar han sig. I den nya samlingens tolv likformiga nummer finns en spänning mellan koncentration och infall. Den hanteras suveränt, dessutom utan det samtidspolitiska koketteri som kunde skymta i 90-talets kalenderdiktning. Uppfriskande är det nyckfulla, svängarna mellan stort och smått, förr och nu, intimsfär och världsperspektiv. Här finns en frihet i prövandet av tankar och tilltal. Den kommer också till uttryck i överklivningarna, från ord till ord, bokstav till bokstav. Som om tankarna vandrar själva, stannar upp och prövar hur stegen må bära i nya riktningar. Risken är en brist på fokus, att texterna flimrar förbi och ingenting fastnar på riktigt, att skärpan i en bild förtunnas. Men det finns ögonblick när det verkligen skälver till. Jan Erik Vold bor ju sedan länge i Sverige och tolkar själv sina dikter. Men endast en norsk poet kan skriva rader som dessa: ”Vöring / hette / en man. Han gick över fjället mot / Eidfjord. Det blåste upp / till snöoväder. Dagen / led mot sitt / slut. Han hörde ett dån, men såg / ingenting. Och / tog / risken. / En avgrund öppnade sig.” 

Per Arne Tjäder (GP)