Första raden i Pär Thörns nya bok ”Alla platser där du inte läser detta” (Rönnells antikvariat) får golvet att svaja till ett ögonblick. En simpel mening med ohygglig potential. Och av sådana sentensliknande satser består boken: påståenden, påbud, tilltal, frågor och svar på frågor du aldrig ställt. Thörn är en av de roligaste undersökande poeterna i svensk litteratur idag, och denna korta, koncentrerade trycksak är värd sitt papper. Mindre en ”lögndetektor som omfamnar den / totala verkligheten” än ett hopp ”om att denna mening ska ge / helt andra effekter än den förväntade”, framkallar den en suggestiv och humoristiskt doserad loop mellan bok och läsare, språk och värld, poesi och idéerna om vad poesi skulle kunna vara.

Jesper Olsson, Svenska Dagbladet

En liten aforistisk bok, späckad med briljant glanslösa, himmelsvidgande platta och på en intellektuellt allmängods parasiterande sentenser. Påståenden, vitsigheter, önskningar, befallningar, någon gång nästan en bön. /…/ Efter elden kan allt så allt bara fortsätta. I åttio år till. I evighet. Litteraturen tar aldrig slut.

Jenny Tunedal, Aftonbladet

Thörn har i sina tidigare böcker levererat spretiga och kufiska koncept. Den här gången är det istället minimalism när den är som mest minimal. Och begränsningen befriar. De korthuggna textraderna blir till elegant pingpong mellan tecken och betecknat, läsare och bok. Som ett uppslag där vänstersidan deklamerar ”filmatiseringen av denna sats” och högersidan svarar ”tiden som förbrukas medan du ser / filmatiseringen av denna sats”. Det är både finurligt och konsekvent. ”Alla platser där du inte läser detta” är en text som elegant dansar undan, vägrar att stå i vägen för alla de platser där man också skulle kunna ha läst detta.

Andreas Brunner, Sydsvenskan

fy fan vad bra

fy fan vad bra

fy fan vad bra

fy fan vad bra

/…/

Marja-Leena Sillanpää

Pär Thörn pepprade i vanlig ordning på med ”Land skall med lag byggas”, ”Röda rummet (alfabetisk)” och ”Alla platser där du inte läser detta”, plus samarbetet med Den tredje statsmakten, och borde minst ha fått Augustpriset.

Jenny Högström, Helsingborgs Dagblad