Afrika

Det nordiska mörkret. Egentligen glider alla verksamheterna i och ur varandra. Musik. Bild.Text. Film. Teater. Ibland vill man vara instruktör, humorist, kanske melankoliker, buddist, varför inte berättare och alkemist. Turistnäringen talar om nordiskt ljus. Men det är det nordiska mörkret som är intressant, de obskyra slagskuggorna. Skrattet som fastnar på tvären långt ner i halsen. Infallen som inte går att tämja. Det var så de träffades, Joakim Pirinen och Mikael Strömberg.

Några av Pirinens noveller från Den svenska apan plus ett antal nyskrivna texter fångades i Strömbergs datorer och blev så småningom text-ljud-kompositioner. Genremässigt – utan några som helst jämförelser – är det ett försök att återuppväcka en svensk tradition som utvecklats bl a genom Åke Hodells verbala hjärntvätt, Öyvind Fahlströms radiooperor, Lars-Gunnar Bodins och Sten Hansons text-ljud-berättelser.

Det är ett mellanting av poesi och musik, ett mitt-i-mellan. Ibland vet man inte om det är musik eller litteratur. Och det spelar ingen roll. Från de vilt frenetiska försöken att återerövra avantgardets attacker till det klangligt inväntande, antydande. Sonologi betyder läran om ljud och konkretism innebär att konstverket avstår från direkt föreställande element.

Strömberg har handplockat ljud och ord och även enskilda bokstäver som han putsar rena från betydelser, frigör dem, lägger nya mönster med innötningen som kompositionsidé, och knyter detta till Den svenska apans dunkla budskap. Vissa texter inramas av kringflackande melodier där datorn håller sig till givna spelregler men i stora drag komponerar sin egen slumpmusik.

Här hittar man den lille skiten Gösta Jamberts, han som lämnar Sverige och flyttar till Uganda för att hämnas på staten och ge igen, den utmattade mannen som står mitt i rasmassorna och ändå försöker få till en mysig Hemmakväll, den plötsligt förälskade Yssen bakom soffan i vardagsrummet, den speedade Resenären som åkt jorden runt flera varv medan vi andra stannar hemma och handlar på Rimi, eller den stackars Fikusen som aldrig dör, m fl.

I stycket Africa möter oss en klassisk text-ljud-kompositioner med omtagningar, repetitioner och melodiska utsvävningar. Och Evert Taube, förstås, som står fast förankrad på botten av Indiska oceanen och drar sina skrönor till ljudet av fiskar och skaldjur. Ett moralisk innehåll kan finnas i en form, skrev Hodell och uppfann en egen genre. Fahlström hittade ett nytt språk. Det här är Pirinen & Strömbergs bidrag till det Nordiska mörkret och de klirrande skrattspeglarna däri.

Begränsad upplaga om 350 ex.

Läs Ingvar Loco Nordins omtumlande magiska text om skivan här