EVENEMANG

Moondog – SLUTSÅLT!

Till alla evenemang

fredag 2 februari

19-22

150:-

Peter Lönnerberg, piano, kammarorgel, cembalo
Stefan Lakatos, trimba percussion

Denna piano/slagverks duo tillägnas den amerikanske tonsättaren Louis Hardin, Moondog. Repertoaren består av ett stort urval ur Moondog´s omfångsrika katalog för piano och slagverk. Flygeln trakteras av Peter Lönnerberg, men även kammarorgel och cembalo som han för kvällen ställt till förfogande. Peter och Stefan har tidigare spelat flera konserter tillsammans, de har även gästspelat i Huesca, Spanien. En konsert med en alldeles unik musikupplevelse, med mycket klassiskt klingande musik i udda taktarter utlovas.

Entré 150 kr
(Förköp finns på Rönnells)

Dörren öppnas 18:30, konsert kl. 19.

————————————

Stefan Lakatos blev 1980 nära vän med den amerikanska kompositören Louis Hardin, alias Moondog (1916-1999), och har alltsedan dess och efter kompositörens bortgång, fortsatt att presentera och framföra hans musik runt om i världen på Moondogs unika slagverksinstrument – trimba.

Stefan Lakatos har gjort flera konserter och skivinspelningar tillsammans med Moondog, både i Sverige och utomlands. 1986 spelade de in LP:n “Bracelli” tillsammans med stråkkvartetten “Fläskkvartetten”.

Lakatos har i över 30 år ägnat sitt liv åt Moondogs musik och medverkar varhelst i världen där hans musik ska framföras. Han har bl.a. uppträtt på Carnegie Hall i New York, och Barbican i London. Han medverkade även i framförandet av flera av Moondogs symfoniska musik tillsammans med Lyons operaorkester 2016, och Dominique Ponty, piano, under ledning av Stefano Montanari. Lakatos har under de senaste åren haft Tyskland som utgångspunkt för sitt arbete med Moondogs musik och samarbetar med stråkmusiker ur Bochums Symfoniorkster i flera olika sammanhang. Med sex tyska saxofonister – “The Spirit of Moondog” – har han i Frankrike spelat i Chateau duc Bretagne. Tillsammans med organisten Paul Jordan har han även spelat i Katedralen i Nantes och på konstmuseet i Strasbourg. I Holland har han spelat flera konserter med blåsarkvintetten Calefax, och Louis van Dijk, piano. 2017 har Lakatos turnerat med en grupp gamelangmusiker från Indonesien som framför Moondogs kompositioner på gamelan tillverkade av bambu, på Unsound Festival i Krakow, Bergahin i Berlin, Ancienne Belgique i Bryssel, samt Barbican i London.

Stefan Lakatos ackompanjerar – eller snarare: dirigerar – från komponistens slagverksinstrument: trimba. Trimba är ett slagverksinstrument som konstruerades av Moondog redan i slutet av 1940- talet. Trumman är ett mycket viktigt inslag i hans kompositioner och trimban utgör själva fundamentet för soundet i hans musik, man kan så att säga att den är Moondogs röst. Trummorna består av två cylindriska kroppar av trä som är trekantiga till formen och försett med ett kraftigt skinn i ena änden och som anslås med en maracca och en clave. Ett par cymbaler är fastsatta på trummans kropp och bidrar med ett för instrumentet karaktäristiskt ekande ljud, när trummans kanter anslås.

Peter Lönnerberg har studerat för bland andra Lars-Ulrik Mortensen i Köpenhamn. Han är cembalist och organist i Rebaroque, kvartetten Stockholm Barock och förekommer flitigt som frilansmusiker i många andra sammanhang. Peter är också intresserad av undervisning och har t.ex. varit gästlärare vid musikhögskolan i Belgrad. Bland åtskilliga CD-inspelningar hörs tidig italiensk barockmusik för violin och cembalo med Kroatiska Barockorkesterns konsertmästare Laura Vadjon (Aquarius Records) och ”Telemannia”, musik av Telemann med Rebaroque (Proprius).

Om Moondogs musik i korthet och pianomusiken i synnerhet. Nästan ingen annan tonsättare har som Moondog blivit mer känd för sin image än för sin konstnärliga gärning. Detta är olyckligt, eftersom hans musik är verkligen värd att upptäckas.

Det musikaliska uttrycket i hans kompositioner kan närmast beskrivas som meditativ och engagerande på samma gång. Moondog förlorade sina ögon i en olycka med sprängämnen vid 16 års ålder och komponerade musiken i blindskrift. Musiken är därmed komponerad, så att säga, helt i mörker.

Moondogs musik är en säregen blandning av klassisk västerländsk musiktradition och jazz med exotisk anstrykning. De udda rytmerna är medryckande och för tankarna till orienten. De till synes enkla melodierna inspirerar och uppmanar lyssnaren att skapa sin egen musikaliska resa i sitt inre. Moondogs musik griper tag i lyssnaren och leder oss in i musiken så att man vill lyssna vidare och höra hur det går. Likt en berättande historia utvecklas den i åhörarens fanatasi.

Louis Hardin blev blind genom en olycka när han var 16 år gammal. Hans liv förändrades radikalt efter olyckan och han behövde stöd och hjälp med allt han förut klarat själv och struktur blev därför ett viktigt inslag för att klara tillvaron. Moondog hade sinne för matematik och i musiken hittade han skönhet och logiska mönster. På Iowa School for the Blind lärde han sig läsa och skriva braille, och det tog flera år, och ytterligare flera år att lära sig skriva musik med braillenotation. Han upplevde att detta var motigt och jobbigt men insåg att detta var helt nödvändigt att lära sig om han skulle kunna komponera. Moondog var envis, och ville även lära sig konsten att komponera utan att behöva ha ett instrument till hands. Han hade absolut gehör och med tiden utvecklade han en teknik att kunna hålla ordning på flera stämmor i minnet samtidigt och hade för det mesta hela kompositionen färdig redan innan han präntade ner det på papper. Att skriva musik i kanonform gör det också möjligt att reducera antalet notlinjer. (Man använder egentligen inte notlinjer i braille, utan man skriver ner tonernas namn, värden, tonart och taktstreck).

Moondog började tidigt att komponera stycken i kanonform, och i de tidiga kompositionerna experimenterade han med kanon i pentatoniska skalor. Han inspirerades också av Bach och fascinerades av kontrapunktiken i den västerländska klassiska musiktraditionen, men kom snart underfund med att kontrapunktiken på den tiden omgavs av restriktioner utanför de rent musikaliska. Enligt kyrkans dogmer ansågs vissa ackord och tonföljder som djävulens uppfinningar och var därmed förbjudna. Ojämna taktarter ansågs opassande och kyrkan bannlyste även synkoper. Här fann Moondog sin egen nisch och definierade sin egen kontrapunkt, som baserades på musikaliska egenskaper och inte på kristna dogmer. Han försökte att kombinera orientaliska element med Bach´s klassiska ton genom att skriva sina stycken i ojämna taktarter. Moondog var inte intresserad av någon särskild stil, utan kunde välja att komponera i vilken stil som helst, även jazz. Men inte den jazz som vi känner, utan en genomkomponerad flerstämming kanon. Och det finns inget utrymme för improvisation. Det är också viktigt att påpeka att Moondog inte ville bli samtida, inte följa med i strömmen, utan stå vid sidan av och bli respekterad för sin egenart. Han var heller inte intresserad av den moderna konstmusiken, snarare ville han bryta mot modernismen som han tyckte var rena rama kakafonin. Han gillade inte elektriska instrument överhuvudtaget. Moondog föredrog akustiska instrument, gärna barock instrument, såsom cembalo, orgel och gamba. Hans kompostitioner bör därför framföras så nära hans egna intentioner som möjligt och inte blandas med elektroniska klanger, som man alltför lättvindigt gör nuförtiden. Att försöka placera in Moondog i vår egen tid – att modernisera det tidlösa – är långt bort från Moondogs egna intentioner. Om man reducerar hans musik till mainstream förlorar den sin särart och därmed sin magiska kraft.

Rytmerna är den ständiga utgångspunkten i musiken. Moondogs melodier är skrivna med både fingertoppskänsla och matematisk perfektion. Melodierna är lätta men bakom enkelheten ligger det alltid en utmaning. Skenet bedrar alltså.

Moondog var en mycket produktiv kompositör: 1962 började han komponera en serie pianostycken i kanonform som påminner starkt om Bach´s Kunst der Fuge. Samma år blev två samlingar färdiga, bestående av 25 kanons i varje samling. Flera av kompositionerna är också ovanligt korta, ibland under en minut. Det finns fem kompletta pianoböcker i samma stil, men även pianomusik i helt andra former och stilar förekommer. Gemensamt för alla dessa stycken är hursomhelst synkoperingarna som han utmanar pianisten med. Särskilt de sena kompositionerna från 1996-98 kan stämmorna vara utstruderat förvillande för höger och vänster hand. Dessa stycken av krävande synkoperingar går under namnet „Ambideque“, och tillägnades den franska pianisten Dominique Ponty. Han upptäckte nämligen att hon hade en särskild förmåga att kunna spela lika bra med bägge händerna, därav ordet Ambideque som betyder dubbelhänthet.

Peter Lönnerberg och Stefan Lakatos kommer att framföra en hel del kända och okända verk. Somliga verk har heller aldrig spelats offentligt tidigare. Vi har även valt att alternera mellan orgel, piano och cembalo för att göra konserten så varierad som möjligt.

En brittisk dokumentärfilm om Moondog är under produktion. I filmen förekommer unika filmupptagningar på Moondog i Sverige, och intervjuer med bland andra Philip Glass, Steve Reich och många andra. Mer information via denna länk: http://thevikingof6thavenue.com/

CD skivor med Moondogs kompostioner där Stefan Lakatos medverkar:

Bracelli und Moondog 2004,
Moondog Rare Material ROOF Music
The German Years ROOF Music
The Orastorios – Moondog rounds“ 2010
Seeds of Immortality 2014
Collectible Patterns 2014
Beyond Horizons 2015.

www.moondogscorner.de

Här följer ett par länkar till klipp på Youtube:

https://www.youtube.com/watch?v=jSimbyS_YlA

http://www.youtube.com/watch?v=bm-hZh98rhY

http://www.youtube.com/watch?v=VZfo2Pmyo20

http://www.youtube.com/watch?v=4ARDTTEx8No

 

I samarbete med Rönnells Vänner, Studiefrämjandet, Kulturrådet, Stockholms stad och Humlegården Fastigheter.