Ann Smith 1930-2018

AnnSmith.jpg

Igår fick jag det tråkiga beskedet att min kära vän Ann Smith gått bort efter en tids sjukdom. Ann var oerhört viktig för den omvandling Rönnells Antikvariat genomgick i slutet av 90-talet. Vid sitt första besök 1996 berättade hon att hennes man Åke Hodell saknade ett antikvariat att vända sig till efter att Ragnar Jones dragit sig tillbaka. Jag minns inte om hon då nämnde att hon själv var poet, Ann var ju alltid så upptagen med att berätta om och sprida andra författares verk. Jag var välkommen att komma hälsa på hos Ann och Åke i deras vindsvåning på Djurgården, fylld av böcker och collage och ett närmast komplett arkiv över det experimentella sextiotalet, där Åke Hodell var en centralgestalt, inte minst genom sitt avantgardeförlag Kerberos. Besöken blev många och resulterade i en utställning och föreställning med Åke på Rönnells våren 1997. Men det var bara början. Inspirerade av Kerberos experimentella utgivning startade Rönnells ett eget förlag som fick en rivstart med ett ofullbordat manus som Åke Hodell testamenterade till antikvariatet innan han gick bort. Resultatet blev den lilla boken Resan till Rom som följdes upp av Stuvad lake enligt Cajsa Warg och andra Hodellverk som radiopjäserna (cd) och Lågsniff (dvd). Vid det här laget var Ann Smith medarbetare i förlaget. Ja det var Ann och jag som åkte till bokmässor med en utgivning som utökats med titlar av Elis Eriksson och så småningom Ann Smiths egna dikter samlade i en fin pocketutgåva. Under bilresorna till Göteborg eller som på denna bild, i pentryt på Rönnells, fick jag höra de mest fantastiska historier ur Anns händelserika liv, om hennes besök hos Anna Achmatova eller när hon åkte hästdroska genom Helsingfors med Gunnar Björling. Hade jag varit en bättre förläggare skulle jag naturligtvis ha sett till att Ann skrivit ner sina memoarer. Men vi var båda ständigt upptagna med att hitta på saker för att rädda antikvariatet. Jag hör henne fortfarande utbrista "Åh, vad roligt!", efter varje idé vi kom på. Med Ann var det alltid grönt ljus och full fart framåt. Det känns fel med att avsluta med "vila i frid", mer troligt är hon fortsätter sin gärning som bokängel i en annan dimension. 

/Pekka